Igår kväll deltog jag i en vandring i Ö-viks parker tillsammans med Tommy Westin från parkförvaltningen och ett antal trädgårdsintresserade. Här finns många fina växter, och många som man inte upptäcker i första hand. Det vackraste jag såg denna kväll var ett träd i Stadsparken, alltså den som ligger vid Strandgatan ett kvarter nedanför Åhléns. Trädet planterades för 15 år sedan och kallas således Milleniumträdet.

Det rätta namnet är Pterocarya fraxinifolia E, kaukasisk vingnöt, och det härstammar från Kaukasus och norra Persien. Härdigheten uppges till zon 4-5, men det rekommenderas vårplantering och att man inte planterar ett ungt träd i kalla zoner, utan 5-6 åriga plantor som klarar vintern bättre. Orsaken till det är att ju yngre ett träd är, desto starkare växer det och hinner inte avmogna – stanna i växt – och förvedas inför vintern och är inte förberett på kylan. Men det blir ju förstås dyrt att köpa ett äldre träd och ännu dyrare om det ändå inte klarar sig! Trädet här i stadsparken ser då ut att må väldigt bra, och inte alls på härdighetsgränsen. Det växer jämnt och vackert och har så tjusiga långa gulgröna hängen. Naturens eget glitter!

Stammens bark är också vacker med sina fåror. Om du tänker plantera trädet så betänk den blivande storleken – modersträdet som står i Uppsala är 15 m högt! HÄR kan du läsa mer om trädet.

På hösten får man inte gödsla med kväve, för då klarar växterna inte vintern, eftersom kvävet ger växtkraft, och nu är det istället dags för växterna att varva ner och förbereda sig för kylan. Däremot kan det vara bra med gödsel som innehåller fosfor och kalium. Höstgödsel är namnet för en sådan sort och säljs lite överallt i trädgårdsbutiker. Fosfor stimulerar växternas blomning inför nästa år, och kalium fungerar som glykol i växtcellerna, alltså sänker det fryspunkten. Höstgödseln ger verkan bara om det är brist på de ämnena i jorden. Inte så lätt att veta om man inte lämnat in jordprov. Jag har höstgödslat för säkerhet och då bara på vedartade växter, och valt sådana som jag är extra rädd om, exempelvis rosor och träd och buskar med härdighet på gränsen. Här i norr bör vi höstgödsla före mitten av augusti, så växterna hinner suga åt sig gödseln. Men bättre sent än aldrig…

Den kanadensiska rosen ´Morden Centennial´, zon 5-6, är en av de växter som fått höstgödsel. Första åren pysslar jag även med härdiga rosor tills de rotat ut sig ordentligt. En hög med sand som skydd för vintern ska den också få längre fram i höst.

För några veckor sedan var det päronskörd, typ. Fast då gällde det att gallra bort de frukter som satt för tätt. Det skär i hjärtat för man vill så gärna ha alla kvar, men då blir det mindre frukter till storleken. Istället ska man plocka bort överallt där det sitter flera ihop. De ska växa en och en och istället bli stora och fina. För mycket frukt blir tufft för trädet, grenarna hänger ner och kan knäckas, och året efter kan trädet måsta vila, så då blir det lite frukt. Bättre färre och stora frukter varje år tycker jag. Dessutom blir de sötare och godare om de får mer plats. Samma gäller för äpple och plommon.

Att beskära så att trädet blir luftigt ger också godare och friskare frukter, när solljuset får komma till. Nu är det bra tid för sådan beskärning och skulle några grenar med frukt måsta tas bort blir ju de kvarvarande frukterna desto bättre! Min päronsort ´Suvenirs´ kan få frukter upp till 400 gr tunga. De liknar affärens Anjou och är lika goda. I år får jag bara hoppas på att frosten inte kommer tidigt så de hinner mogna denna kalla sommar. Fast de kan förstås eftermogna inomhus. Trädet är det bästa härdiga päronträdet för Norrland och finns förstås hos BillaBlom. Öppettider finns under fliken BillaBlom. Så här såg fjolårets skörd ut!

En stark god doft känner jag utanför verandan i Salsåker. Sent omsider slår de orientaliska liljorna ut och sprider sin härliga doft. Och blommorna är jättestora och tjusiga. Lite kinkiga kan de liljorna vara, då de behöver mycket värme – bättre sommar än i år alltså – och en väldigt väldränerad jord. De ljusgula ´Conca D´or´ trivs här tillsammans med stäppsalvian Salvia nemorosa ´Caradonna´, som vill ha samma villkor. Och det får de, rabatten består av ren sand, 0-8 mm grovlek, och jag lägger på 1-2 dm gräsklipp per försommar. Sanden är också förutsättningen för att de ska klara sig här i norr.

Salvian gillar jag för den mörklila färgen, även på stjälkarna och att den blommar hela sommaren. Och nu är den en pigg kontrast mot de ljusgula liljorna. Färgerna är ju mittemot varann på färgcirkeln – det skulle varit fler liljor i bilden så det blir mer dominans, men de andra liljorna fick inte vara med, för de börjar bli så fula i kronbladen av höstfukten. Underbart är kort…

En del av de orientaliska kommer knappast att hinna blomma i år, men det får bli ett undantag. En sådan här sommar torde inte återkomma så fort. Vanliga somrar räcker ett soligt läge och varm sand om fötterna för att de ska hinna utvecklas.

Krusvinbärsbusken ger äntligen lite skörd i år. Bären som också kallas Jostabär, smakar varken som svartvinbär eller krusbär som de är en korsning av. Men de har en god arom och är mindre syrliga. En sådan buske ger inte så mycket skörd som dess föräldrar, så man har den inte för att koka saft, utan bara för att plocka och äta. Och taggarna från krusbäret slipper man.

Bären är lite större än svartvinbär och och flugan liknar krusbärets.  Busken blir större än svartvinbär men sköts på samma sätt. Den är härdig till zon 5. Kul att ha olika bärsorter att välja från. I år har vi fått äta av trädgårdsbär, i nämnd ordning:  blåbärstrybär, smultron, jordgubbar, körsbär, gröna vinbär, vita vinbär, gula hallon, röda hallon, saskatoonbär, röda vinbär, krusvinbär, svarta vinbär, krusbär, tayberry och sist av allt mognar de sibiriska björnbären. De var inte lite, när vi sedan har lite mängder av alla sorterna och kan frysa in blir det verkligen variation i morgonfilen. I mer än två veckor blir det olika sorter innan det är dags att börja på ny kula! Och om något år ska havtornsbuskarna ha börjat ge bär, och sedan finns ju frukten, plommon, päron och äpplen som också går att frysa in eler koka sylt av. Ja just det, jag glömde minkiwin som har blommat i två år, den borde också snart ge frukt, och de amerikanska blåbärsbuskarna. Nästa år räknar jag med bär på dem. Oj, vad vi ska få frossa!

Jag ryckte in och hjälpte dottern att skörda persikoträdet. När frukterna börjar falla ner med ett ploffs, måste man bara ta reda på dem. Jag tror det var uppåt 100 persikor på trädet.

En del frös jag in i halvor för efterrätter , en del blev klyftor för paj och resten marmelad. Jag drog bort skalet, kärnade ur och delade i bitar. Kokade utan vattentillsats och tillsatte sedan lite socker. Med tillsats av lite Melatin blev marmeladen lagom tjock. Två vaniljstänger fick koka med och ligger nu kvar medan det svalnar, så de får ge ifrån sig riktigt god smak. Lyxmarmelad kallar jag det!

HÄR kan du läsa om hennes träd som klarar sig bra här i zon 5.

Först ser den riktigt ful ut, när den växer upp på våren, men så småningom förvandlas den fula ankungen. I augusti blommar den med vita plymer och har då nått en höjd på cirka två meter. Blommorna övergår sedan till vackert rödrosa. På floristutbildningen i Nordvik, när fick vi ta snittblommor i perennträdgården, valde vi gärna finnslidets plymer till röda rosor. Bilden är nytagen i Strandparken i Örnsköldsvik och det är finnslidet i bakgrunden. Ingen kan väl förneka att det är snyggt! I framkanten finns den utblommade jättedaggkåpan som fortfarande är fin och däremellan en vitbrokig kornell, jag skulle gissa på den kompakta Cornus alba ´Ivory Halo´ (numera har den bytt namn), som är mycket bättre än den gamla vanliga spretiga ryska kornellen. Någon barrväxt gömmer sig också där. Det är en fin kombination som Parkförvaltningen har gjort. När jättedaggkåpan blommar som bäst i lime är den också snygg mot kornellens vitgröna blad.

Finnslidet, Aconogonon fennicum, är en toppenperenn för Norrland. Härdig, stadig och tålig och kan ersätta en häck där det inte går med buskar på grund av nedfall av snö eller upplogning av snö. Det finns ogräsartade slide, men finnslidet på på Nordvikskolan spred sig inte, var bara som en riktig stor buske. Och som på bilden är finnslidet fin som bakgrundsväxt. För den som vill ha bambu, men har för kallt klimat, kan finnslidet ersätta. Inte vajar den så fint i vinden, men när bladen slår ut liknar det ändå bambu lite.

För den som nu fattat att finnslide är snygg, så finns den på rean hos BillaBlom. Tyvärr skickar vi inte växter. Våra härdiga växter har efterfrågats både från Boråstrakten, Värmland och senast Piteå. Jag hoppas att ni lyckas hitta det ni vill ha på nära håll, och så är ni välkomna att titta in om det blir någon semstertripp i sommar!

Fortfarande finns många buskar, träd och perenner. Det går bara bra att plantera på hösten, rent av kan det vara en fördel, för plantorna torkar ju inte som på sommaren. Däremot måste man vara noga med att skydda höstplanterade barrväxter med juteväv så barren inte torkar av vårsolen. Även perenner behöver man se om. När marken tinar till våren ska man gå och kontrollera så perennerna inte tryckts upp av tjälen, i så fall är det bara att trycka ner dem igen. De fryser inte bort i alla fall. Lövfällande buskar och träd behöver ingen särskild behandling vid höstplantering.

Min blodfläder som den blommade i somras. Läcker färgkombo!

Nu kan du fynda hos BillaBlom. Vi rear hellre än att sköta om växterna inför vintern. Halva priset på buskar och träd, 70 % på perenner! Kom och hjälp oss tömma lagret.

Om jag nu inte hade BillaBlom själv skulle jag passa på att fynda blodfläder för 105 kr, hänglärk för 295 kr, magnolia för 150 kr, och förstås extra härdiga fruktträd för halva priset! Och mycket annat finns det att välja på!

Hela tiden kommer nya härdiga växter för kallt klimat. Det nyaste hos mig är persikoplommon. Det klarar sig ända uppe i Piteå, alltså zon 5, och plommonen ska likna persikor och väga 60-70 gram. Sorten Mi Tao Li kommer från kalla trakter i Kina där det är minus 40 grader i långa perioder.

Trädet är planterat i en slänt så det blir väldränerat och dessutom blir det ännu bättre med upphöjd plantering. Alla uppgrävda grästorvor la vi längs gropens nedre kant och fyllde upp jord. En väldränerad upphöjd plantering ger en zon bättre, och visst är det enkelt när man slipper gräva så djupt. Läs HÄR om hur du lyckas med trädplantering.

Några sådana träd kommer att finnas till salu hos BillaBlom till våren. Först till kvarn…

Några Tayberrybär vi fått i år. De behöver bli riktigt mörka för att vara goda, men oavsett är de fina som tårtdekoration. Tayberry är en korsning av björnbär och hallon och är egentligen inte härdig här i norr, men efter många år har plantan etablerat sig och behöver inget vinterskydd. Den växer väldränerat i sand föstås som ger bättre härdighet. Och med lite bättre skötsel skulle den bli större men sibiriskt björnbär bredvid som är mycket tåligare håller på att ta över. I år har jag också planterat jordgubbshallon och ser fram emot nästa år, för jag har aldrig vare sig sett eller smakat bären som på bild ser otroligt fina ut. Men som min leverantör av plantorna säger: de ser bättre ut än de smakar, men de är okej… Otroligt snygga till tårta blir de också!

Den som inte tycker sig ha tid att göra saft ska göra aroniasaft. Det tar i alla fall väldigt lite tid. Och du får massor av nyttigheter på köpet. Fördelarna med aronia är många:

• Busken är tålig, härdig  och lättodlad och behöver mycket lite beskärning
• Bären innehåller massor av antioxidanter, de uppges ha två till tre gånger så mycket som blåbär
• Busken ger stor skörd av stora snabbplockade bär i knippen
• Busken blommar i vitt och får en fin höstfärg
• Bären ger en god sylt och saft (med rätt recept) med fin färg, trots sin lite fadda sura smak som färska
• Busken är billig att köpa, om du skaffar barrotad häckplant (små buskar med rötterna utan jord) blir det riktigt billigt, mindre än 100 kr för 3 buskar som räcker till en längdmeter häck. (Det priset gäller hos BillaBlom vid tidig beställning). Sorten ´Viking´ väljer du om du vill ha bara någon enstaka buske. Den ger extra stora bär och finns krukad.

Här kommer ett recept på aroniasaft som jag fått av Cathrin från Bredbyn. Hon har i sin tur fått det av en tant som nu är död, så receptet är uppkallat efter tanten.

Ruts aroniasaft

2 l aroniabär, krossade
2 l kokande vatten hälles över
2 kg socker

Bären ska ha frusit på busken, alternativt legat ifrysen, för att inte vara så sura.
Låt saften stå svalt i 1 dygn, sila och rör i socker. Saften är god med väldigt lite socker också. Tillsätt konserveringsmedel, ex Atamon, om du inte fryser saften. God som måltidsdryck.

Du kan också testa mitt recept från ifjol, med citronsyra och citroner. Lite annan smak men lika gott. HÄR finns det receptet.

Sylt av bären blir gott tillsammans med jordgubbar.

Vi var en tur till sommarstugan, egentligen för att vintra upp, men jag passade på att plantera buskar. Jag brukar alltid säga att man kan plantera så länge det går att gräva. Och än är det ingen tjäle, bara en svag isskorpa i ytan. Rötterna är alltid känsligast för kylan, så det är bättre att gräva ner än att låta buskarna stå och vänta till våren. Dessutom får de en rivstart så fort det blir en aning varmt. Mycket tidigare än om jag skulle vänta tills det går att gräva på våren. Buskarna kommer att hinna rota sig lite före sommartorkan, så därför kan ibland höstplantering faktiskt vara bättre. Två riktigt fina buskar kommer det att bli.

Kurilerkörsbär, Prunus nipponica var. kurilensis ´Ruby´ blommar rosa på bar kvist. Ska vara härdig här, jag vet att den klarar sig bra till och med i Piteå. Och jag har förstås gjort en lite upphöjd plantering som blir varmare och ger bättre härdighet. Rosa vårblomning säger man inte nej till. Den andra busken är en kopparhäggmispel, Amelanchier laevis, av sorten ´Ballerina´ som lär ha de godaste och sötaste bären av alla häggmisplar. Extra stora bär också. Härdig till zon 5. Så det är klart att den vill jag ha. Sedan tidigare har jag den extra härdiga ´Thiessen´vars fina bär jag gillar. HÄR finns bild på den.´Ballerina´blir ganska hög, 4-6 meter, så antingen får jag beskära ofta, eller så plocka från stege. Men dit dröjer det några år…

Efter denna dåliga sommar frågar jag mig hur lignoserna, vedartade buskar och träd, ska kunna klara vintern. Inte bara en kall sommar har det varit, utan allt regn har sköljt bort mycket näring. Till exempel behövs tillräcklig mängd av kalium, som fungerar som glykol i växtcellerna och sänker fryspunkten. I en näringsrik jord brukar det finnas tillräckligt med kalium men för säkerhets skull slänger jag varje år i augusti, på lite höstgödsel (som bl a innehåller kalium). I år torde det ha varit till god nytta. En torr höst är bra, för då stannar växterna upp och förvedas istället för att skjuta nya gröna skott som är ömtåliga för kyla. Så årets relativt torra förhöst kan rädda mycket. Att det regnar nu gör inte lika mycket för nu har löven redan trillat av. Fina höstfärger är också lättare att få i en väldränerad jord, och det vill vi ju ha. Bland de finaste höstfärgerna man kan se har dessa ullungrönnar som växer vid hamnen i Örnsköldsvik. De har en sådan färg som man blir glad av. Elite Hotell i bakgrunden vars utseende blev dissat av folk i början är snyggt tillsammans med träden ändå. Bilden är tagen redan 23 e oktober, så nu är alla vackra löv borta. Vill du veta mer om rönnarna så skriv in i sökrutan längst upp på bloggen.

En man bad om råd för sina kopparhäggmisplar som aldrig fick de där fina höstfärgerna han var ute efter. Jag frågade vilken jord de växte i. Jo, han hade köpt massor av fin P-jord på säck och öst ner i groparna, det bästa han kunde finna! Dyrt blev det också. Men P-jord och liknande är bra till krukplanteringar men inte för fleråriga växter. Som nästan allt annat du köper på säck är det mest torv i säcken. Torven blir väldigt blöt och svampig av höstregnen och håller kvar fukten, vilket betyder att busken fortsätter att växa långt in på hösten. Och höstfärgen uteblir och busken är inte beredd på kylan. Samma kan det bli i en tung och blöt lerjord. Just därför är det bra att odla enligt Åkerstedts metod, med sand och gräsklipp. Och fina höstfärger är ett hälsotecken! Vill du läsa mer om sand och gräsklipp –  skriv in som sökord i rutan uppe till höger.

Höstfärger har också att göra med temperaturskillnader men det tar vi en annan gång. Det kommer fler inlägg om att rusta växterna för vintern kommer. Vi ses!

Ute har vintern kommit på riktigt. Inne lyser den sista adventsstjärnan i fönstret innan all jul städas ut. Nu vill man se ljuset och tänka framåt. Faktiskt finns det sådant som kan göras i trädgården just nu. Jag brukar säga, att när ljusslingorna plockas ner från trädgårdens barrväxter, då ska juteväven på. Lätt att komma ihåg just då.

Just de vintergröna växterna kan ta mycket stryk av vintern om de inte skyddas för solen. När solen börjar lysa vaknar barren till (precis som vi) och transpirerar – dunstar vätska – som inte går att ersätta då marken är frusen runt rötterna. Ja vi transpirerar väl också ibland. På gymmet och när det blir dags att gräva ute i trädgården! Fast för oss är det nyttigt! Stora barrväxter som når ner med sina djupa rötter klarar sig. När de är för stora att nå upp för att skydda brukar de klara sig. Den vanliga sockertoppsgranen kan vara väldigt känslig, på grund av att granar naturligt har så grunda rötter. 

Lövfällande buskar och träd klarar sig, men mindre härdiga rosor kan faktiskt dö av solen, på grund av att de börjar så smått att växa under varma dagar och de spirande skotten fryser bort under den kallare natten. Därför är juteväven bra, som skydd både mot värme och kyla. Granris kan tappa barren men är ett bra komplement så att väven ligger kvar. Den underbara rosen ´Leonardo da Vinci´, på bilden, klarade jag inte mer än en sommar, men planteringen är oerhört viktig för övervintringen, så jag ska göra nya försök. Jag har blivit sugen på en massa rosor, så nu ska jag planera för en bättre start. I serien om hur växterna ska klara vintern berättar jag mer i del 3 som kommer framöver. HÄR kan du läsa del 1.

Hos BillaBlom finns juteväv i lämpliga bitar. Hör av dig om du vill köpa, annars funkar det bra med en uppklippt jutesäck.

Min serie fortsätter, och man kan undra hur växterna ska klara sig när vi själva knappt gör det! Förra helgen hade vattnet i sommarstugan frusit, troligen under huset. Även på bygdegården där jag är vaktmästare frös det. På jobbet fick vi upp ledningen fort, och denna helg skulle vi ta tag i problemet i sommarstugan. Och när vi kom hit var det bara 2 plusgrader inomhus för luftvärmepumpen hade isat igen och stannat. Risk för att även vattenledningarna i huset frusit alltså! Så det blev aktion med hårtorkar och kupévärmare. Och tur att vi har en rejäl täljstenskamin. Utifrån såg det mysigt ut tidigare idag, men skenet bedrar – först nu ikväll klockan 8, har värmen kommit upp till 20 grader.

Luftig snö är den bästa isoleringen, lika bra som sågspån, så jag har börjat att skotta in i rabatterna. I buskaget syns tydligt en orsak till att man inte ska klippa ner vare sig buskar eller perenner på hösten. Kvistar och blad samlar på sig snö och så blir det bättre isolering. Dessa ölandstok skulle klarat sig lika bra men det finns ju känsliga växter. Och roligare. Några tokar står kvar på dispens – när vi köpte detta ställe för mer än 20 år sedan, fanns massor av dessa tråkiga buskar. Ja, jag vet att det finns nyare trevligare sorter av denna buske, vit, rosa och orange. Men så finns ju ännu fler arter av spännande buskar som jag hellre väljer.

Lignoser, alltså vedartade växter, som träd och buskar, är som härdigast i just januari. Under hösten har de trappat ner, slutat växa, tappat bladen och förvedats. Under en lång, torr höst hinner de med den processen, därför kan nog denna vinter gå bra om inte våren kommer tidigt för att sedan vända i dörren. Hos en del har det börjat växa igen av höstens värme, men större delen av Sverige har i alla fall fått snö. Läs gärna del 1 och 2 i ämnet, det kan du få fram i sökrutan uppe till höger. Dagens seriedel skulle handla om hur man planterar för att växterna ska klara vintern, men det skjuter jag  fram till nästa del. Jag avslutar istället med en vintervy över Ullångersfjärden. Ser du bryggan? Tänk när det är sommar och man får sitta där!

Snart kan du läsa min artikel om pioner i Trädgård Norr! Resultatet av sommarens besök i en fantastisk pionträdgård i Örnsköldsvik. Så mycket som 138 pioner finns där, varav 78 olika sorter/arter. De flesta pioner är väldigt härdiga och dessutom långlivade och tåliga, så i Norrland är de ett perfekt val. I artikeln kan du också läsa om hur man väljer pioner för lång blomning. Så under halva sommarn kan man fixa blomningen med bara olika pioner!

Namnlös rosa luktpion

Jag blev förvånad över den stora variationen, förr tänkte jag att de flesta rosa liknade varandra, vita likaså och så fanns det röda. Men trädgårdens ägare Maud har hittat så många rariteter som du kan se i artikeln. Här visar jag några bilder som blev över. En del pioner har hon skaffat utan namn och ibland har de inte sett ut som det namn de haft, men inte mindre fina för det.

Röd namnlös luktpion

På min önskelista står nu massor av dem jag såg. Farligt att åka runt och fota på det här sättet! Först på önskelistan står ´Madylone´, rosa med gröna strimmor, ´Salmon Beauty´ som från att se ut som en rosenknopp slår ut till en jätteblomma som skiftar i färg under utvecklingen, den ovanliga fyrartshybriden ´Starlight´ och många fler. Skaffa tidningen så får du se dem där! HÄR kan du köpa lösnummer.

´Coral Fay´ hybridpion

´Coral Fay´ är en hybrid med gener från dillpion, bland annat, och blommar förstås tidigt på säsongen precis som sina föräldrar. Jag gillar de skålformade blommorna med rundade kronblad.

Namnlös rosa fylld pion köptes som enkel

Ibland kan det bli ett riktigt fynd även om det egentligen blev fel!

Idag kommer Trädgård Norr till alla prenumeranter som får läsa om Maud Ottossons härliga pionträdgård. Maud kan så otroligt mycket och i artikeln finns många faktarutor med hennes tips. Och vad härligt att även vi i norr kan plantera allt det vi läser om i en trädgårdstidning! Inte alltför vanligt! När hon berättar låter det så lätt med frösådd så nu ska jag försöka få tag på pionfrön. Har du eller vet du någon som har frön från Quadhybrid vill jag köpa! Längre fram kommer också en artikel om övriga växter i hennes trädgård. Lösnummer säljs på några få ställen men tidningen går att beställa direkt HÄR hos Trädgård Norr.

Mycket av det som påverkar hur växterna ska klara vintern kan vi bara åtgärda sommartid. Så då får vi tänka framåt några månader! Till exempel är planteringen superviktig. Många gånger köper man med sig ett antal säckar plantjord från handelsträdgården och känner sig duktig när man kostat på köpejord. Men den torvmull som säckarna oftast innehåller, håller fukten för bra på hösten, då växterna behöver stå torrt för att avmogna och förvedas. Om det kan du läsa mer HÄR i del 1. Bättre då att förbättra sin befintliga jord med komposterad kogödsel (köpt på säck eller från bonden) eller annan stallgödsel. Bra också med inblandning av barkmull och egen kompost – det är mumma för markens organismer!

Ghislaine de Féligonde 1916 Moschata

Ju kallare klimat och ju känsligare växter, desto mer väldränerat bör de stå. Ett enkelt sätt att kolla dräneringen är att när du grävt gropen häller du i 10 l vatten och kollar att det rinner bort på en timme. Då är det okej. I somras besökte jag en rosenträdgård i zon 5 för att fota för en artikel. Där kan man se den underbara rosen på bilden ovan. I trädgården trivs hundratals olika rosor, och massor av sådana som inte brukar klara sig i våra trakter. Orsaken till det lyckade resultatet är den perfekta dräneringen, ja, och gröna fingrar förstås! Det kan knappast ens bli tjäle där, då en stor del av tomten är uppfylld av sprängsten och ovanpå det ett tunt lager matjord. Tomtens nederdel ligger 1,5 m ovanför gatan och avslutas med en stödmur. Här blir sannerligen inget vatten stående! HÄR och HÄR kan du läsa mer om att skydda rosorna på vintern.

Upphöjd plantering

Att göra en upphöjd plantering är ett enkelt sätt att ordna bra dränering för den som inte bor på ett stenröse. Det ger även andra fördelar som jag ska ta upp en annan gång. Här har jag grävt upp grästorven och lagt den upp och ner i en cirkel längst ut på den rundel jag vill ha. 1,5-2 m kan vara bra för ett träd. För att få upp höjden har jag skaffat riktig matjord – markjord som är förbättrad med något av det jag nämnde tidigare. 2 dm ovan marknivån är bra. Trädet planteras förstås med jordklumpens överdel i höjd som den upphöjda planteringsytan. Ännu bättre är att göra en större upphöjd planteringsyta, där det ryms både perenner, buskar och träd. Med det här sättet behöver man inte heller gräva så djupt, 3 dm räcker. Är underlaget i botten kompakt är det bra att luckra genom att sticka ner en grep och rucka. Både i botten och på sidorna. En kund på BillaBlom hade hittat på webben att man skulle gräva 80 cm djupt. som tur var hade hon inte hunnit ända ner till botten innan jag avrådde.   Om man har lerjord och gräver en djup grop, blir det en perfekt pool när regnet rinner dit, bara det att få trädgårdsväxter gillar att bada!

HÄR kan du läsa mer om hur du planterar ett äppelträd.

Fler avsnitt kommer med mera tips.

Jag drömmer om många nya rosor. Platsen är utsedd men det behövs mycket grävning. Den här gången ska planteringen göras så bra som möjligt med rätt dränering och odling i sand så jag slipper rensa ogräs. Och vi ska slippa gräva för hand har jag också tänkt.

´Della Balfour´ 1994 förädlare Harkness, England

Jag berättade sist om en fantastisk rosenträdgård här i trakterna. Där finns också denna engelska buskros från 1994, ´Della Balfour´. Den doftar citron och får stora blommor. Den går också att ha som klätterros, men knappast ändå hos mig, då den uppges klara  USDA zon 5b, amerikansk zonbeteckning som motsvarar -28 grader som lägst. Men vintrarna blir ju varmare och i år har vi som mest haft -28 grader! Förr kunde vi ha 35 grader kallt men den tiden är nog förbi. Men att översätta zoner från USA kan vara vanskligt då den lägsta temperaturen inte är allt. Där är det mycket varmare och längre somrar så att växterna hinner samla mer energi inför vintern. Ack, ja, denna kalla nord! Men om jag planterar i sand får rosen i alla fall det extra varmt om rötterna. Jag drömmer vidare…och i vår kommer fyra danska rosor som jag ska provodla. De ska klara zon 4-5. När jag fått mer info kommer en presentation av dem också.

I garaget i Salsåker håller vi 10 plusgrader på vintern. Några krukor fick flytta in i höstas och har fått lite vatten först efter jul. De ettåriga blommorna tror jag har torkat bort men gräsen verkar fina och även några perenner, så till våren är de bara att plocka fram.De stora lerkrukorna har fått den där fina patinan man kan köpa krukor med, bara av att de stod ute i somras. Under vintern har det gröna spridit sig så inte behöver jag köpa med fuskpatina.

På Formexmässan fanns det många fuskgröna krukor i en monter, mysigt och naturligt ser det ändå ut.

I källaren står också brokbladig asklönn, Acer negundo ´Flamingo´, som jag inte kunde motstå när vi var ner till sonen i Halmstad för två sedan. Busken trycktes in i bagaget tillsammans med massor av andra växter, 5 stora kartonger krukor och en hoper med varor från Ullared. Busken vågar jag inte plantera ut utan odlar den i kruka än så länge, skulle tro att den behöver åtminstone zon 3. Den passar då inte in i kategorin ”Odla i kallt klimat”, däremot tipset att odla känsliga växter i kruka några år, tills de blivit större. Då är de tåligare. Jag hittar inte min bild på busken, men på namnet kanske du gissar att bladen är rosa, ja, och gröna och vita. Ganska små och flikiga blad, inte alls lika vår vilda skogslönn.