Ett favoritträd som ryms i varje trädgård är Larix decidua, hänglärken ´Puli´ som nu på våren kommer med härliga ljusgröna tofsar längs de hängande grenarna. På hösten blir barren gyllengula för att sedan ramla av. De kala grenarna kan man smycka med en ljusslinga under vinterhalvåret.

En fördel med att barren ramlar är man inte inte behöver skydda med juteväv mot vårsolens uttorkande värme. Det är annars nödvändigt för alla barrväxter de första åren. Hänglärken passar i en japansk trädgård och när man vill ha en sparsmakad stil. Fina små kottar blir det också på trädet. Härdigheten uppges ibland till zon 4, ibland zon 5. På Björkudden i Själevad, där jag gjorde min allra första trädgårdsdesign. växer och frodas i varje fall hänglärken sedan flera år.

Bilderna tog jag hos min granne Monica igår. Hon pysslar gärna i trädgården och har många fina växter – en återkommande kund som hittat en hel del hos BillaBlom – bland annat lärken. Och även i år finns hänglärken förstås hos BillaBlom. Läs under fliken BillaBlom plantskola. Upp mot berget hade min granne så fint med primulor och vårlökar så jag bjuder på bilder därifrån också.

Hon har tydligen något på gång, så snart finns det mer att se. Tänk den som hade en sån fin berghälla att plantera vid!

Har du hunnit städa trädgården? Inte då jag, men vårblommorna är ändå så vackra och dammen har vaknat till liv.  Några timmar hann jag ner till trädgården i Nordingrå i söndags. Då får man prioritera det viktigaste. Jordgubbslandet som sattes i höstas i sand, fick ett täcke av gräsklipp, nödvändigt om det inte ska torka ut.

Äntligen börjar fruktträden slå ut. Det härdiga plommonträdet ´Sinnikka´ har tusentals blomknoppar på gång. Blir det bara fint väder med pollinerande insekter kommer vi att få massor av plommon även i år. Nog är det härligt med en trädgård! Alltid finns det något att se fram emot.

Kungsängsliljan ståtar med sina osannolikt rutiga blommor.Jag tycker att Vår Herre hade bra fantasi när han hittade på kungsängsliljan. Skräpet det får vänta tills tid finns. Det går att njuta även om det inte är perfekt på studs!

På lördag är det Trädgårdens Dag hos BillaBlom. Mer info kommer. Och hoppas att du kommer!

Efter att jag för någon vecka sedan presenterade det vackra trädet järnvägshängapeln, fick jag mig en trevlig berättelse till livs. En Facebook-vän i södra Finland, Pia Swens berättade då så här: Den inplanterades här i Finland (under den Ryska-tiden). Den Ryska tsaren tyckte att stationshusen såg trista ut, så han bestämde att vid varje station skulle det planteras två dylika träd för att pryda upp ingången till stationen. Ännu idag 200 år senare kan man se dessa träd vid ur bruk tagna stationshus. Ett mycket vackert och härdigt träd som blir som ett jätteparasoll. Frukterna är ätbara och mycket goda som syltade. Mitt träd kommer att blomma om några dagar.

Bild: Pia Swens

För några vecka sedan skickade hon bilden på sitt fina träd i full blom och berättade att när det är dags för skörd klyver hon de mogna frukterna och kokar med syltsocker efter smak. Fryser in dem och de kan användas till allt.

Vilken rofylld bild och vilket fantastiskt vackert träd hon har! Jag bara måste leta upp en plats att plantera ett sådant träd!

Tack Pia för all information du delat med dig av!

Att så pioner måste vara något för folk med tålamod. Först tar den lång tid att  komma upp och sedan får man vänta på blomningen. Jag hälsade på en trädgårdsbekant i Övikstrakten för att se hennes ståtliga buskpion. Hon har själv sått den för 22 år sedan, vad hon minns så var det frön från en Paeonia suffriticosa. 10 år! fick hon vänta på den första blomningen.

När blommorna har en mörk fläck vid basen av varje blomblad kallas de purpurfläckig buskpion, förr  Paeonia rockii, men nu ska det rätta namnet vara Paeonia Gansu-Gruppen.  31 fantastiskt väldoftande blommor blev det i år på denna buske.

Förr trodde man att buskpioner inte klarar sig här i zon 5 men här har vi motbeviset. Kvinnan som sått denna buskpion anser sig ha zon 5, men det skiftar häromkring. Inne i Örnsköldsviks stad, till exempel är det säkert en zon bättre på grund av alla hårdgjorda ytor som håller värmen, och alla byggnader dessutom. I stadsparken lär det också finnas tre stora exemplar som är planterade på senare tid. Sommartid tillbringar jag all ledig tid i Nordingrå så jag hinner inte se allt fint i vår stad. Sedan vår nya stadsträdgårdsmästare kom har mycket spännade kommit till. Värt att ta sig en promenad.

I Nordingrå slår min ena buskpion, som står soligt, ut när som helst, och den större som står på västersidan av huset hoppas jag väntar ett tag så Långsele trädgårdsförening som kommer 4 juli får se den. Dagen efter söndag 5 juli öppnar vi för allmänheten, då blir det visning kl 13, och därefter ett antal fler söndagar under sommaren. Fler tider kommer under fliken Besöksträdgård.

Jag köpte en gång en tanig liten purpurapel på en utförsäljning. Här i trädgården finns flera exempel på stackars plantor som ingen velat ha – förutom mig då. Apeln växte i alla fall till sig, långsamt men den började likna ett litet träd. Då blev det sorkår och det glömdes bort att sätta gnagskydd på den. Det var den vintern jag låg i stålkorsett efter trafikolyckan och mannen fick åka ner till trädgården och sköta om. Jag räknade upp alla träd som skulle ha gnagskydd,men glömde purpurapeln. Så sorken knaprade i sig all bark. Trädet dog, men från roten kom ett skott som jag band upp och skötte om, så nu är det ett litet träd igen, som dessutom blommar precis så fantastiskt som en purpurapel ska göra. Fast nog blev det väntetid…

Denna apel är sorten ´Profusion´, som först har röda blad, sedan mörkt brungröna. På hösten blir det vinröda miniäpplen och bladen är flikiga, en riktig snygging således. Med en grön thuja, gyllenfläder och annat grönt som bakgrund i olika höjder gör den sig som bäst.

Trädet blir 3-4 meter högt och är härdigt till zon 4, men jag skulle tro att det kan klara mer, för jag har aldrig sett någon vinterskada här i zon 4-5, ja, förutom sorkskadan, förstås. Purpurapel är helt enkelt en rödbladig och rödrosablommig prydnadsapel. De allra bästa sorterna är ´Rubin´ och ´Wabiskaw´ zon 5-6,( av den senare finns någon enstaka kvar hos BillaBlom) och det går alltid att beställa mer om så önskas. Det finns också rosa- och vitblommiga prydnadsaplar, t ex den vita Salla som ger användbara rödgula äpplen. Den finns också hos BillaBlom.

Fördelen med prydnadsaplarna jämfört med det rosablommande bergkörsbäret är blomning en längre period, och dekorativa frukter på hösten. Dessutom finns det flera sorter som är mer härdiga än bergkörsbär. Och trädet blir inte lika stort som bergkörsbär.

Igår hade jag sådant som borde prioriteras, men först skolade jag småplantor. Kändes mycket lättare att börja där. Ett repetitivt arbete är så bra för att rensa hjärnan, som att kratta, gräva, skola plant och annat trädgårdsjobb man skulle kunna kalla enformigt. Det krävs inga beslut eller någon tankemöda. Bara att jobba på. Dessutom finns det en viss jordbakterie som frigör seretonin, lyckohormonet. Bevisat med forskning! Och jag blir lycklig bara av att se något växa – ja, inte ogräs – men sånt som kommer att bli fint!

Tänk vad mycket vi måste tänka i vårt moderna samhälle. Och i valfrihetens namn blir vi slavar under ohälsosamt många val. Eller så avstår vi en del val och får dåligt samvete. Tänk bara på Premiepensionen och det orangea kuvertet som ger folk ångest. Och vi ska välja elleverantör, telefonabonnemang, vårdcentral och i butiken har vi massor av alternativ, tänk bara på hur många tandkrämssorter det finns. Nog behövs det lite trädgårdsterapi där hjärnan få vila från alla beslut medan händerna jobbar och fåglar sjunger, vattnet porlar och vinden susar.

Plantorna jag skolade var inte vilka som helst, ganska viktigt att ta vara på dem. Det var fjolårets frösådd av slingerstormhatt Aconitum ´Red Wine´, en ovanlig mörkt vinröd klättrande stormhatt. Den finns med i årets Mästarrabatt designad av Mariana Mattsson med bara växter som passar i Norrland. Klicka HÄR och se hela den fantastiska rabatten! Och inget behöver bytas ut för att oss som bor i norr. GILLAR!

Jag gillar skugga, där kan man plantera så många vackra växter. I ett woodland, eller på svenska, en lund, är det ganska soligt på våren, för att bli skuggigare när bladen på buskar och träd utvecklas. Precis så vill många växter ha det. Bergvallmor,  här Meconopsis sheldonii, trivs inte soligt och varmt, då de kommer från kalla trakter som Tibet och Himalaya. Alltså trivs de bättre i norra Sverige än söderut! Den otroligt lysande himmelsblå färgen kan ingen stå emot. Årets kalla väder gör att blomningen förlängs, det gör i varje fall inget. Ganska lågt pHvärde är ett plus.

Den rosablommande tolvgudablomman trivs lika bra den, men lär också fungera i sol, men fukt är viktigt. Jag har fått plantan av en trädgårdsvän, så det enda vetenskapliga namn jag har är Dodecatheon. Jag brukar säga att det inte blir fint att kombinera primärfärgerna rött, gult och blått, men här tycker jag om kombinationen tillsammans med den gulgröna gyllenflädern du ser i nästa bild. Om man tittar på färgcirkeln ligger den här planteringens färger en bit ifrån primärfärgerna, exempelvis är den rosa lite kall i tonen och drar mot blått, och den gula drar mot grönt. det vackra bladen nere till höger är indiskt fotblad. HÄR kan du läsa om den. Och HÄR kan du läsa mer om gyllenflädern!

Att gyllenflädern dominerar och tre nivåer av växter lite i zickzack, förhöjer ytterligare.

Här blommar det mycket i vitt just nu. Jag gillar starka färger och skulle aldrig göra en helt vit rabatt till mig själv, men mycket vitt har jag ändå. Renhetens färg och den oskuldsfulla färgen. Sval och vilsam. Snöbollsbuskarna blommar för fullt, varje boll är som en dekoration sammansatt av en florist, men här i naturens egen design. Mina gamla buskar fryser alltid ner lite varje vinter, men min buske av den nyare sorten ´Strömsund´ klarar sig alltid. Kommer förstås från Jämtland, så den sorten ska vi i kallt klimat satsa på.

På skuggsidan är det alltid fint med vita växter som lyser upp, till och med under ljusa nätter. Den vita varianten av brunnävan, Geranium phaeum ´Album´ lyser upp norrväggen. Tålig som den vanligare ´Samobor´, men jag har inte märkt att den fröar av sig lika ogräsartat. HÄR kan du läsa mer om ´Samobor´ som är en av mina favoriter.

Flädern börjar så smått slå ut och man går där och stoppar ner näsan i den härliga doften. Och snart är det dags att ta vara på alla blommor till saft och fritering.

Den vita dubbla syrenen´Mme Lemoine´s tjocka blomklasar, börjar vissna, men under har jag planterat en klematis som ska ta över. Den är än så länge för liten, så i sommar har jag planterat luktärter som ska få klättra upp. I botten marktäckare av flocknävan, Geranium macrorrhizum, som är en specialist på att hålla undan ogräs. Den finns även i en vit variant.

För några veckor sedan tog jag med mig kameran till mitt förra jobb, Själevads Kyrkogård. Jag hann med att designa och plantera en hel del ytor under det året jag var där. Otroligt vad det har växt på några år! Pärlhagtornet ´Toba´ är nog så söt jämfört med rosenhagtornet ´Paul´s Scarlet´ som jag har i min trädgård. HÄR kan du se det senare. ´Toba´ har lika fina täta blomklasar men en mildare färg och så är den en zon härdigare – zon 5.

Azalean, Rhododendron ´Northern Hi-Lights´ har vuxit på sig så att den blommar bra. Dyr var den och svår att få tag på och små exemplar, men värt besväret då den är en av de härdigaste och dessutom doftar den. Den finska sorten ´Adalmina´ som vi fått hem till BillaBlom i år är faktiskt ännu härdigare och har en flashigare färg förstås. HÄR kan du se en glimt av den.

Tillsammans med den gulbarriga tujan ´Sunkist´ som inte blir så stor och bolltujan ´Danica´  kommer det att bli en grann rygghäck till gravstenarna, när allt vuxit ihop. Soluppgång kallar jag den. `Sunkist´ går bra att hålla tillbaka med klippning, men är ändå en liten tuja.

Perennrabatterna har också blivit otroligt frodiga. Vuxit ihop så att ogräset inte får en chans, som jag hade tänkt. Kan det vara all hönsgödsel jag beställde hem som gjort susen? De vitgröna bladen är Hosta ´Patriot´, som anses vara den bästa vitkantade funkian.

Snöbollsbusken Viburnum opulus ´Strömsund´, härdig till zon 6, och djävulsbusken Physocarpus opulifolius ´Diabolo´visar verkligen hur tåliga och frodiga de är. 

Framför ´Diabolo´ är faktiskt en rödkvanne på gång. De är ju två-årig, men frösår sig, så personalen på kyrkogårn har varit duktiga och inte rensat bort fröplantorna. Den är ju så grann när den blir mörkt vinröd både i stjälkar och blomma. HÄR finns bild.

Den fina minikiwin visar verkligen att den är en lian. Tills jag hittar ett ställe där den kan få bre ut sig måste jag kapa bort mycket. Den har så otroligt vackra blad och har blommat massor i år. Insekter som pollinerade såg jag att det fanns, men ändå ramlar alla fruktämnen av. Än har jag inte fått några kiwi att smaka. De lär vara ännu godare än de stora vi köper. Någon läsare som vet vad det beror på? Till saken hör att min sort ´Dr Szymanowski´ är självfertil, så det ska inte behövas någon hansort.

Bredvid minikiwin står rosorna och försöker få lite sol. Den mörkröda är en favorit – `Hope for Humanity´. Kanadensisk, rotäkta och härdig. HÄR kan du läsa tidigare inlägg om den. Bakom vid väggen blommar ´William Baffin´, den allra härdigaste klängrosen. Fin  den också och härdig till zon 6-7! Tänk vad mycket det finns som vi kan plantera här i norr! Jag ska försöka få hem `William Baffin´ i höst till BillaBlom. I så fall kommer den att finnas till salu från början av augusti. Och du vet väl att det går utmärkt att plantera på hösten!

Här går man och är sugen på de första egna jordgubbarna. Värmen väntar vi på och även jordgubbarna. Men den som har blåbärstry behöver inte vänta på bär, för de mognar först av trädgårdens bär, förutom smultron som kommer på ungefär samma tidpunkt. Det är mycket bär i år på min enda blåbärstry ´Anja´. Den är tydligen självfertil för det finns knappast någon fler blåbärstry i närheten. Jag har gått och smakat, fast de fortfarande är lite sura. De liknar blåbär i smaken men är större. Barnbarnet plockade och smakade gärna. Nyttiga bär är det också, precis som blåbär.

Av blåbärstry finns numera många kanadensiska och ryska sorter att välja på som blir stora, ungefär som vinbärsbuskar. Lättodlade till tusen och mycket härdiga. Min sort ´Anja´ är utvecklad för offentliga planteringar då den håller undan ogräs så bra och blir bara halvmetern hög. På mitt förra jobb satte jag många sådana, ska åka dit och se om det är mycket bär där också. Men den som satsar på mycket bär väljer av de höga sorterna – vi har sålt många sådana hos BillaBlom, men några finns nog kvar. Av de buskarna behöver man två olika för pollineringen.

För oss som bor rätt långt norrut finns det fortfarande fläderblomsklasar som nyss slagit ut. I zon 5 kan fläder klara sig,högre zoner blir nog problematiskt med övervintringen. Så nu kan vi i zon 5 frossa i fläderblom och en del som redan skördat kanske har blomklasar kvar i frysen. Här får du receptet jag använder, men jag brukar ta mindre med socker.

Fläderblomssaft

ca 3 1/2 l
50 fläderblomsklasar
3 skivade citroner (borsta citronerna i varmt vatten)
3 msk citronsyra
2 kg råsocker eller strösocker
2 l vatten
3 krm natriumbensoat
1. Lägg blomklasar, citronskivor, citronsyra, socker och natriumbensoat i en hink
eller stor bunke. Rör om.
2. Koka upp vattnet och häll det över blomblandningen. Låt stå i 5 dygn.
3. Häll upp i silduk och låt självrinna i 15 minuter. Häll upp på flaska.

De pioner jag satte för två år sedan blommar rikligt i år. Paeonia lactiflora ´Moon River´ var ett bra val. Inte så hög och ranglig och den är så fin precis när den börjar slå ut. De yttersta kronbladen har så fin skålform.

Som utslagen är den också läcker med lite rödrosa kanter och stänk. Och en svag god doft har den. Vilken dröm där den står tillsammans med smultronschersminen, Philadelphus (Lemoineigruppen) ´Mont Blanc´ planterad samma år! Bägge härdiga och bra. De står längs gångvägen upp mot huset – med avsikt – så man ska få känna på den goda doften ofta. En nog så viktig tanke när man planerar trädgården. Jag är nog lite extra förtjust i dofter. Jag går alltid och snusar på ljus, för att känna om de doftar, innan jag köper dem. Ja, även om jag inte tänker köpa, och trots att de har bara syntetiska dofter. Efter schersminen ser jag fram emot de orientaliska liljorna, med sin bedövande doft och jättestora blommor. Titta HÄR på tanten som vid en trädgårdsvisning ifjol satte sig på en stol och stack näsan i en lilja. Länge…

De bästa och populäraste sorterna har jag valt ut för höstens leverans som kom i förrgår. Spännande buskar som berberis med snygga bladfärger, rödblommande hortensia som står full i knopp, och rotäkta härdiga rosor, en del i full blom. Av ätligt finns nu de eftersökta härdiga päronträden ´Suvenirs´, Sakatoonbär (Kanadas vinbär),  Gröna söta vinbär, bästa havtornsorten med lite taggar och ett spännade träd –  persikoplommon – finns några enstaka. Och mycket annat finns. En del av sortimentet finns nu i Salsåker och en del hos BillaBlom. Måndag är BillaBlom öppet men som vanligt den här tiden gäller det att ringa före så vi säkert är hemma. Eller varför inte göra en tur till Salsåker i Nordingrå under helgen?Men ring före även då! 0736-372212. Ordinarie visning närmast 9 aug, men man är välkommen att titta på egen hand om vi bara är hemma!

Djävulsbusken i bakgrunden, framför kanadensiska härdiga rosor, därnäst berberis med rödrosastrimmiga blad, till vänster snygg kontrast med den bästa kornellen ´Ivory Halo´.

Just nu på hösten är urvalet bäst då vår finska leverantör odlar upp växterna under sommaren. I Finland planteras 40% av alla växter på hösten. Det är en bra tid, eftersom det inte behöver passas så mycket med vattning och när våren kommer är växterna på plats från början och får en rivstart. Det gäller även för Norrland. Förr sa man att vårplantering var bäst i norr, men nya rön säger att det inte stämmer. Och all min höstplantering har lyckats bra.

Kanadensiska rosen ´Morden Centennial´blommar ända in på hösten, och är härdig och tålig. Snygg tillsammans med rödbladiga berberis eller djävulsbusken.

Vi har ett litet bigarråträd som börjar ge lite bär. Förra året hann fåglaran före oss, men i år ville vi själva ha de fina bären. Med ett 30-tal bär är det inte motiverat att skydda hela trädet, utan i stället gjorde vi små paket runt varje bärknippe med bitar av fiberduk, samma sort man har som skydd över trädgårdsland mot insekter. Den vita duken gör att fåglarna inte ser vad som finns inuti, och tappar intresset.

Trädet såg riktigt konstigt ut, men oj vad goda bär, när de får mogna i fred. Vilken dröm att få egna bigarråer! Sorten heter ´Fryksås´ och har aldrig visat några vinterskador, men så växer den också på ett väldränerat läge. Den ska klara zon 4-5. Nästa år väntar jag mycket bär, så då blir det att dra fiberduk över hela trädet.

Bären blev stora och fina – det märks att körsbär gillar regn varje dag. Ett bra alternativ för den som inte kan odla ´Fryksås´ är chokladkörsbär som är sötsyrliga och klarar minst zon 6. Busken har till och med klarat flera vintrar hos min syster som bor i Lappland nära Arvidsjaur. Chokladkörsbären har namnet från att de är så mörka. Choklad att doppa i får du fixa själv.

Riddarsporre är en toppenväxt för Norrland. För andra landsändor förstås också, men här trivs den extra bra och blir högre än annars. Min gamla himmelsblå som jag inte har något namn på lyckades jag komma ihåg att stöda i tid, annars blåser den lätt av. En lysande blå färg, speciellt så här i kvällsljuset.

En ny riddarsporre, Delphinium ´Dysky Maiden´ blommar för första året. En ovanlig dov purpurrosa färg. Skulle kunna översättas: den mörkhyade jungfrun! Mörkare än på bilden faktiskt, även mitten som är nästan svart. Själva blommorna är dubbla och mycket stora. Tyvärr blev det bara två plantor från en fröpåse, men så småningom ska jag dela den när den vuxit på sig. Sorten valdes till årets perenn år 2008 av International Hardy Plant Union (IHU).

Ja faktiskt, det får man, och även frukt. Barnbarnen som besöker mormors grav ska kunna plocka sig lite smultron eller kanske ett päron, och även de vuxna förstås. När jag jobbade med design för Själevads Kyrkogård planerade jag den del som kallas gamla kyrkogården på temat ätligt och vackert. Jag tänkte på paradiset och de första människorna. I Bibeln står att när Gud designade Edens lustgård lät han träd växa upp som var ljuvliga att se på och goda att äta av.

Alla träd som planterades på gamla kyrkogården ger ätliga frukter på ena eller andra sättet. Fem äppelträd av olika sorter och ett päronträd av sorten ´Pepi´ som är extra härdigt,  har redan efter tre år börjat ge bra med frukt. Tre ullungrönnar, Sorbus ´Dodong´(som tyvärr blev två), ger ju ätliga bär, som lär vara mindre sura än vanliga rönnbär. De träden valde jag mest för den fina höstfärgen. HÄR kan du se den.

Under finns en toppenbra marktäckande buske, blåbärstry, Lonicera caerulea var.kamtschatica ´Anja´ E. E står för Elitplanta och denna buske lever verkligen upp till namnet. Jag har skrivit om den här på bloggen flera gånger så nog är det en favorit. Vill du läsa mer så skriv in Anja i sökrutan så hittar du allt. När jag var på kyrkogården för några veckor sedan var de goda bären mogna, och massor fanns det. Men de hänger inunder så man ser dem inte så lätt. De blir 2,5 cm långa och bör vara riktigt mjuka för att vara mogna. Det syns att buskarna håller undan ogräset väldigt bra. Tänk bara på att busken blåtry ger svagt giftiga bär!

Manchurisk valnöt, Juglans manchurica, ger ätliga nötter, fast trädet måste bli betydligt äldre först. Trädet får meterlånga blad och kallas Nordens palm. Lite anknytning till Edens lustgård, som tros ha legat i Mellanöstern. Där trivs palmer som vi vet.

Under trädet har vi planterat en bra marktäckare som håller undan ogräset, den gulblommande Waldstenia, och smultron som nu mognar, hoppas bara att folk vågar plocka!

I dotterns växthus växer persikorna till. Så mjuka och ludna, och lite röda så jag undrar om de snart mognar. Sorten som heter ´Frost´ ser verkligen ut att trivas. Ifjol beskar jag den rätt mycket och nu är det dags igen. Fast jag inväntar skörden och hoppas först att få smaka den goda persikopajen!

Nog ser det bra mysigt ut i hennes växthus! HÄR kan du läsa om hur hon har lyckats klara trädet i zon 5 i Överbilla. Inte så känsligt som man kan tro. Om/när jag äntligen har ett stort växthus här i Salsåker vid sommarstället ska det bums in ett persikoträd.

Jag hörde på ett föredrag ikväll med plantskolemästaren Leif Blomqvist från Finland. Han är specialist på bär och frukt för kalla trakter. Det finns massor av sådana godsaker att välja på.Till exempel Saskatoonbär, som kommer från Kanada. En sorts häggmispel men större bär. Alla häggmisplar ger ätliga bär men Saskatoonbär är förädlade för bärodling. I Kanada är de det populäraste bäret näst jordgubbar. Min egen buske av sorten ´Thiessen´ har jag redan börjat smaka av. Visst ser bären läckra ut! Jag äter dem gärna färska, men de går att göra allt möjligt av. Ifjol prövade jag att torka en del, och de blev riktigt goda, liknande torkade blåbär.

Ett till fruktträd följde med hem och ska nu grävas ner nånstans förutom persikoplommonet jag redan skaffat, som står på vänt. Det härstammar från Kina precis som det jag köpte idag, och ger runda stora frukter som liknar persikor. Klarar sig ända uppe i Piteå. Det körsbärsträd jag köpte ikväll ska vara lika sött som bigarråer. Namnet är ´Snövit´ och det ger pärlemorvita bär. Blommar dessutom med vita blommor med lite rosa i. Och fåglarna får sitta och vänta på att det ska mogna till rött och jag får bären själv!

Alla sorter jag nämnt idag är härdiga i zon 5 eller högre.

Ett enda persikoplommonträd finns kvar hos BillaBlom och till våren hoppas jag att vi ska få hem ´Snövit`. Saksatoonbuskar finns tre olika sorter hos BillaBlom. Många fler sorter fick vi tips om ikväll. Kommer att finnas hos oss. Försäljning måndagar i Överbilla (och andra tider enl överenskommelse) och I Salsåker när vi är där. Ring gärna före.

Att björkspirean ´Tor´E skulle bli så här fin på bara två månader hade jag inte trott. Dottern ville ha en låg häck längs gången fram mot huset. Spiraea betulifolia `Tor´ blev mitt förslag för den går att klippa ner på våren och blommar bra ändå. Annars blir den ca meterhög. Dessa buskar fick vi hem till BillaBlom i början av juni som barrotade buskar utan ett grönt blad. Sådana buskar är billigast då de inte har någon jord på rötterna utan kommer i en säck. Här gäller att ta hand om dem fort så att de inte torkar ut. Ställa svalt, skuggigt och duscha på rötterna. Vi beställde minsta storleken 30-50 cm och ändå har de blivit så här fina. Till och med blommat lite redan första året! Något för den som har svårt att vänta!

Före plantering ska rötterna stå i en balja med vatten och suga åt sig och sedan vattnas mycket vid planteringen. Därefter behövs 30 l vatten per meter och vecka under hela sommaren om det inte regnar 30 mm, så i år har det förstås inte varit stort vattningsbehov. Busken har många fördelar, är marktäckande, har lång riklig blomning med täta vita blomklasar och är som alla spireor mycket tålig. Fina höstfäger och kanelbruna grenar som pryder på vintern. Härdig till zon 7! Beteckningen E betyder Elitplanta som är speciellt utvald bland de allra bästa buskarna. Jag brukar tycka att spirea är en tråkig buske när jag tänker på de gamla spretiga buskarna som finns kvar i en del trädgårdar, värst är klasespirean som blommar med höga rosa toppar. Den fanns här på tomten i Salsåker förut och sprider sig med rotskott. Den tog många år att utrota. Men det behöver inte avskräcka för nya spireor, varken ´Tor´eller Spiraea japonica sprider sig så utan blir bara en fin tät kudde. HÄR kan du se  ett exempel på den sistnämnda. På hösten är de torra fröställningarna dekorativa och bladutspringet på våren är jättefint.

Fler bra häckväxter finns det, exempelvis bukettapel för den som vill ha en högre häck. Skriv in namnet i sökrutan här uppe till höger kommer alla inlägg om den fram. Rätt många, för det är en favorit!